14 Words Global Network

C.R.A.P

Betydelsen, vikten och effekten av martyrer hos religiösa eller sekulära maktsystem och i revolutionära rörelser har alltid varit känt och exploaterat av statens och kyrkans tyranner. Ja, till och med när tyrannerna inte hade några verkliga martyrer så skapade de dem. Vilket exempel kan vara bättre än den föregivna förintelsen av den ”förevigt förföljda” stammen av ”det utvalda folket”.

En romersk general på väg att krossa en revolt i Palestina för nästan 2000 år sedan tyckte det var konstigt, eftersom judarna skrev lagarna i Rom. Eller som Bob Miles brukade säga ”Tjuvar har maktkamper bland sig själva”. Hur som helst så brukar offren till slut bli martyrförklarade för den större konspirationens skull.

De judeo-kristna, mer och mer angelägna om att efterlikna sina judiska mästare, förfinade och lärde sig att bemästra hur man gör falska martyrer. Möjligen undantaget Amerika, så har religionen från Rom varit den största massmördarmaskinen som drabbat den vita ariska rasen. Det antal dödade, torterade och förslavade i religiösa krig, inkvisitionen och maktstrider är ett större antal än vad hjärnan klarar av att överblicka. Kroppar som slitits sönder i sträckbänken, tungor som ryckts ut, smält, hett, bly som hällts ner i halsen, ögon som tryckts ut, pojkar som blivit kastrerade av Vatikanen och så vidare. Eller protestanterna som brände häxor, kättare och icke-konformister, var inte heller bättre. Ändå så sjunger de kristna i monstruöst hyckleri och hyllar sina fiktiva martyrer.

Robert Mathews, som vi skall tala mer om, var verklig; av kött och blod, en man som offrade sitt liv i smärtan av den Federala elden som brände honom levande, allt för att han älskade sitt folk. Det är blodet från martyrerna som väcker det förtryckta folket. Vi måste ära dem som givit sina liv eller frihet för bevarandet av folket. Om vi misslyckas med att ära minnet av våra hjältar, så är vi inget annat än miserabla otacksamma individer som förtjänar att förgås i den sionistiska nya världsordningen .

Det är självklart omöjligt att veta namnen på ens en liten procent av våra ärofulla förfäder. De 4500 obeväpnade hedningarna som mördades vid Elbestrand av Charlemagnes galna kristna armé är ett exempel. Eller de miljoner som dog vid östfronten, de miljoner som svalt ihjäl i Eisenhowers fångdödsläger, barnen som kämpade till det sista i Berlins ruiner, soldaterna i grått från sydstaterna, kvinnorna och barnen som brändes levande i Dresden och Hamburg är även bland de okända. De får inte bli glömda. Fortfarande kan folk bli rörda av exploateringen av individer som de kan identifiera eller vilkas dåd var exceptionellt hjältemodiga. Här skall vi visa vår vördnad inför några få vi alla känner till.

De första och främsta i Amerika, enligt min mening, som vi måste minnas är George Lincoln Rockwell och Bruder Schweigens ledare Robert Jay Mathews. På andra sidan havet har ingen annan man bättre symboliserat kvalitéerna lojalitet, ära och evigt mod än fredsmartyren, Rudolf Hess.

Bland miljarder av dödliga som har bebott jorden de senaste få tusen åren, har försynen sett det passande att endast skicka ett väldigt fåtal av dessa gudomligt inspirerade och osjälviska individer som resolut står emot tiden av förfall, dekadens och död. Sådana män är identifierade genom sitt mod, kompromisslösa integritet, skicklighet och sin styrka till självuppoffring.

Alla dessa kvalitéer ser vi hos Rockwell. Fastän han var välsignad med talang som artist, skribent och talare som hade kunnat bli mäktig inom systemet, offrade han allt för integritet och bevarandet av hans folk. Han kom till oss vid en av historiens kritiska stunder när en sista liten chans att en man av enorm karisma, beslutsamhet och talang kunna etablera en politisk rörelse för bevarandet av den vita ariska rasen. Rockwells dröm och hans liv släcktes av en usel och förrädisk man vid namn John Patler i Augusti 1967. Må namnet Rockwell vördnads så länge den ariska rasen lever.

Ungefär sexton år efter mordet på Rockwell reste sig en annan av våra verkliga folkhjältar sig upp för att bevara motståndets låga. Hans namn var Robert Jay Mathews. Vid tiden i Amerika och i de flesta vita nationer var det en självklarhet för alla vita män med integritet att det inte fanns några möjliga fredliga lösningar för att stoppa den judeoamerikanska, judeokristna mordet på den vita rasen. En gerillaarmé i konjunktion med migration, plundring och förstörelse av den sionistiska ockupations regeringens olika maktorgan var den ända kvarvarande valet. Självfallet är detta än mer sant idag, fastän fegisarna i C.R.A.P (Christian Rightwing American Patriots) fortsätter att förneka denna realitet och ärar våra bödlars institutioner. Robert Mathews var den absoluta urtypen för renhet, integritet, mod och beslutsamhet. När han formade Bruder Schweigen på den hedniska högtiden höstdagjämningen 1983, uppskattade Mathews att han skulle leva i ett år innan han dog i kampen mot de federala sionisterna som mördade hans ras. Ändå marscherade han mot sitt öde med oklanderligt mod. Den 8 december 1984 blev Bob mördad, bränd levande av de federala fegisarna och förrädarna. Må namnet Mathews vördnads så länge den ariska rasen lever!

Rudolf Hess måste rättfärdigt bli ärad som en martyr bland martyrerna. Han var en större influens till det tredje riket än de flesta vet. Vissa säger till och med att han är medförfattare till Min Kamp även om han artigt nog lät Adolf Hitler få allt erkännande. Trots över ett halvt sekel orättvist fängslad, stor del av i isolering, förrådde Hess aldrig sin ras, sina ledare eller kamrater. Hans försök att få till stånd fred mellan de ariska länderna Tyskland och England var en kontring mot sionisternas mål att genom broderskrig utrota den ariska rasen. De talmudiska härskarna hade ett passionerat hat mot honom. Till sist, som en sista grymhetsgärning, blev han som gammal man svårt slagen och hängd i sitt isoleringsfängelse. Må namnet Hess vördnads så länge den ariska rasen lever!

De av oss som under en lång tid varit aktiva i motståndet mot den sionistiska mördaren av den vita rasen kommer med säkerhet inte glömma historien om Gordon Kahl och hans familj. Gordon var en andra världskriget veteran som, likt många andra, trodde att han tjänade för en nobel sak. När han senare fick kännedom att Amerika var en sionistisk konspiration att förstöra den vita rasen började han läran mot inkomstskatten, eftersom han insåg att vi var styrda och förstördes med hjälp av skattepengar som kom från vårt eget folk. Det ena ledde till det andra och slutligen blev det en beväpnad konfrontation, då flera federala sköt och skadade Gordons son Yorie. Gordon sköt tillbaka och dödade två av de som låg i bakhåll. Yorie blev fälld för brottet att vara målet för federala lönnmördare och överlevt, och dömd till livstids fängelse medan Gordon jagades och mördades av de federala. Ända sedan dess har Gordons modiga änka, Joan, försökt att säkra rättvisa för sin son och få honom frisläppt. Historien om Kahl är en som bör göra oss sorgsna och rosenrasande. Må namnet Kahl vördnads så långe den ariska rasen lever!

Den mest kända, som också förtjänar det mest, kvinnliga martyren i Amerika är Vicki Weaver. Till och med FBI:s psykologiska profil rapporterade att hon var styrkan i Weaverfamiljen. Händelser nyligen indikerar också på att profilen var korrekt eftersom hennes änkeman inte har hämnats hennes död. Vad som är ännu värre är att han verkar ha anammat C.R.A.P:s defaitistiska självmordspolitik. Weavers var vita separatister som önskade att leva i vildmarken i Norra Idaho, så långt borta som möjligt från de federalas rasblandningsprogram. Detta gjorde dem till ett lätt mål för den federala integrationspolisen. De federala lönnmördarna mördade först Vickys fjorton år gamla son genom att skjuta honom bakifrån. Sedan sköt de huvudet av Vicky medan hon höll sitt spädbarn i sina armar. Ifall några av er fortfarande tror det finns barmhärtighet eller rättvisa i hjärtat hos de federala, borde detta vara det nödvändiga sista steget för att ta er ur villfarelsen; det är en felaktig föreställning. Polisen är legoknektar och de tjänar för lönekuvert. De är alltid fienden av frihetsälskande under en tyrannisk regering.

Tyvärr är det omöjligt att lista alla martyrer de senaste åren, men det är några få namn som inte får gå onämnda. Joe Tommassi, grundaren av the National Socialist Liberation Front, som blev lönnmördad 1975. Joe var en av de första som upptäckte verkligheten att det inte fanns någon fredlig lösning. Kathy Ainsworth, en gravid rasaktivist blev lönnmördad av FBI. John Singer, Arthur Kirk, Joe Rowan och Eric Hanson får inte bli glömda.

Kom ihåg att dessa är inte är påhittade martyrer. Dessa var riktiga människor, äkta hjältar av vår ras, som gav sitt allt för framtiden för våra barn. De ska hållas i ära. Deras namn ska vara på läpparna och i tankarna på våra barn. De utgör styrka i döden, såsom de gjorde i livet. De värdesatte frihet och naturens högsta lag, bevarandet av den egna sorten, mer än livet själv. Vi måste kollektivt följa deras exempel, annars kommer vår ras, inte helt olikt dinosaurierna, att utrotas.